Har skrivit en kort recension på Vulkanbloggen. Klicka in er här och läs den nu, sen köper ni boken också. Riktigt bra!

Verkar vara en spännande bok, men rätt så trög i början. Inte van vid att läsa såna böcker tror jag.

Bjuder på ett utdrag ur boken. (Målningen i fråga är da Vincis Den sista måltiden). Läs och njut!

"När Leonardo da Vinci skulle skapa denna målning ställdes han inför en stor svårighet. Han måste måla det goda i Jesus och det onda i Judas, vännen som beslutar sig för att förråda honom under måltiden. Han avbröt arbetet när han hunnit halvvägs för att återuppta det först när han lyckades hitta de rätta modellerna.

En dag när han satt och lyssnade på en kör fick han i en av de unga männen se den fulländade avbildningen av Kristus. Han bjöd honom till sin ateljé och tecknade en mängd studier och skisser.

Tre år gick. Nattvarden var nästan klar men da Vinci hade ännu inte funnit den idealiske modellen för Judas. /.../Efter många dagars sökande fann målaren en ung, trasig, försupen och i förtid åldrad man liggande i rännstenen. Han bad sina medhjälpare att föra honom till kyrkan. /.../ Medhjälparna höll honom på fötter medan Leonardo da Vinci avbildade gudlöshetens, syndens och egoismens drag som var så väl tecknade i det där ansiktet. När han var klar spärrade tiggaren /.../ upp ögonen och lade märke till målningen framför sig. 
'Den där målningen har jag sett förut!'
'När då?' frågade da Vinci förbluffat.
'För tre år sedan, innan jag förlorade allt jag ägde. Jag sjöng i en kör på den tiden, mitt liv var fullt av drömmar och en konstnär bad mig stå modell för att han skulle måla Jesus ansikte.'

/.../ Med andra ord, godheten och ondskan har samma ansikte. Det handlar bara om när de korsar varje enskild människas väg."

Behöver jag ens säga att ni bara måste läsa boken?

 

"Det var en gång en pojke. Han bodde i en by som inte längre existerar, i ett hus som inte längre existerar, i utkanten av ett fält som inte längre existerar, ett fält där allt upptäcktes och där allt var möjligt. En pinne kunde vara ett svärd. En sten kunde vara en diamant. Ett träd ett slott.

Det var en gång en pojke som bodde i ett hus mitt emot det hus på andra sidan fältet där det bodde en flicka som inte längre existerar. De hittade på tusentals lekar. Hon var drottning och han var kung. Hennes hår lyste som en krona i höstljuset. De samlade världen i småportioner. När himlen mörknade skildes de åt med löv i håret.

Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara. När de var tio friade han till henne. När de var elva kysste han henne för första gången. När de var tretton blev de ovänner och talade inte med varandra på tre veckor. När de var femton visade hon honom ärret hon hade på vänster bröst. Deras kärlek var hemlig och de berättade inte för någon om den. Han lovade henne att han aldrig så länge han levde skulle älska någon annan flicka. Tänk om jag dör? undrade hon. Inte ens då, sa han."

Nu blir jag så himla inspirerad till att skriva i hop något men har riktigt ont i huvudet så det bästa vore nog att sova...