29 kr styck från h&m

Har just skrivit klart min ansökan till Haninge kommuns kulturstipendium. Vi får hålla tummarna om att jag får det ^^ Då kommer jag att kunna skriva, hela tiden. Inget jobb, ingen stress: bara skriva skriva skriva.

"Jag vet ingenting om någonting, men jag vet att jag vill skrika om allt det jag inte vet någonting om. Låt mig skriva tills orden sinar. Skriva om brustna hjärtan och sömnlösa nätter (så många sömnlösa nätter). Och snälla, förstå att det inte handlar om dig, utan om den jag är.

 

Jag önskar  jag kunde be dig att aldrig vara rädd. Du behöver inte vara rädd. När jag skriver om dig skriver jag bara om glädje och solsken, för du är bara glädje och solsken, det vackraste i mitt liv.

 

Så oroa dig inte när jag skriver, när jag försvinner från vår värld till en annan. Nej du behöver inte vara rädd när jag skriver om honom (jag lovar att jag har gått vidare, men du måste förstå att jag har upplevt det ändå). Allting handlar bara om att minnas, berätta igen.

Jag vill kunna känna mitt då, men leva i mitt nu.

Och älskling, du är mitt nu. Jag kommer att skriva lika intensivt och passionerat om dig, när du blir mitt då."

Måste bara visa vilket fynd jag gjorde häromdagen. Köpte denna skjorta för typ 2 kr på tradera. Är det inte sjukt? Behöver jag säga att jag är helnöjd?

Glöm flytten till wordpress.com.

Äh, det är väl inget att ha beslutsångest över. Just do it.

Byter nu till: http://takiporian.wordpress.com

Lovar fler och intressanta blogginlägg.

Följ med.

Jag vill byta bloggdomän från blogg.se till Wordpress, men jag älskar min design och mysigheten i min blogg (det finns något mysigt över min blogg, erkänn det).

Anledningen till varför jag vill byta bloggdomän är att jag har upptäckt en mycket rolig funktion nämligen pingback-funktionen. Vill kunna pingbacka till olika Newsmill-artiklar nämligen.

Beslutsångest.

Så länge kunde jag låta det utkastet vara. Har redan ändrat en massa.

Okej. This is it. Jag struntar i min rädsla nu, den hämmar bara mig. Jag har tänkt ett tag på vad jag ska göra med mitt skrivande, vad som ska bli verkligt och påtagligt av mitt skrivande. Jag vet nu att jag ska skriva en novellsamling. Jag har redan grunden klar på ett par noveller (åtta), och sedan ska jag utöka denna samling med två till. Sammanlagt tio noveller ska skickas in till förlag med ett följebrev och en önskan, en dröm.

Just nu jobbar jag med att utveckla och skriva färdigt novellerna. Det är vad jag ska göra den här terminen, och det gör mig så lycklig (längesen jag kände sån här frihet). Vardera novell ska i slutet vara ca. 6000 ord lång, vilket innebär att min färdiga novellsamling kommer att vara ca. 60 000 ord lång. Perfekt. Nu är det bara att börja skriva.

Har äntligen kommit i gång med mitt skrivande igen. Har gått på penicillin och värktabletter den senaste veckan (=mått skit), och inget har fått mig att må bättre. Förrän nu.

Jag blir fri när jag skriver, glömmer bort allt som gör ont.

Jag skriver nu, men det går segt.

Man måste skriva varje dag, annars blir man rädd för att skriva. Man blir rädd för att det ska bli fel, för att man kanske har glömt hur man gör.